Regeringen har ökat bidragsberoendet

[BomBama]

Mona Sahlin har rätt i sitt uttalande - men hon glömmer att det är Socialdemokraterna som stått för rekordnivåerna på 90-talet.


"Regeringens politik har ökat bidragsberoendet. Utbetalningarna av ekonomiskt bistånd har ökat i mer än 90 procent av landets kommuner", skriver Mona Sahlin (S) i en debattartikel i Dagens Nyheter och tar även upp det under kommunkonferensen i onsdags.



Sett ur ett kortare tidsperspektiv är påståendet sant, men hon väljer att tiga om att de senaste åren ligger i skuggan av rekordnivåerna på 90-talet.

Det ekonomiska biståndet eller försörjningsstödet är de pengar som ska hjälpa människor att få en skälig levnadsnivå. För de flesta mer känt som "socialbidrag". Det är socialtjänsten som delar ut stödet och kommunerna själva som varje månad rapporterar in utgifterna till Socialstyrelsen.
Stödet är till för personer som hamnat utanför arbetsmarknaden, som inte varit med i a-kassan eller som av andra orsaker inte kan försörja sig själva.



Stödet har ökat

När Mona Sahlin tar upp det ekonomiska biståndet nämner hon ingen tidsperiod för när det ska ha ökat. Det lämnar påståendet öppet för tolkning.

Om Mona Sahlin syftar på perioden sedan Alliansen kom till makten så har hon rätt. Det ekonomiska biståndet har ökat sedan 2006.
Det förs statistik över den utgiften och regeringen har aldrig förnekat att det skett en ökning.


Från 2008 till 2009 ökade biståndet med mer än 30 procent i 105 av landets kommuner. I 81 kommuner ökade utbetalningarna med mellan 21 och 30 procent. Totalt var det 275 kommuner av 290 som betalade ut mer i ekonomiskt bidrag än året innan.
Det är en ökning hos nästan 95 procent av kommunerna på ett år – mer än de 90 procent som Sahlin nämner.

Men minskar över tid
Även om Sahlin har rätt i det hon säger så går statistiken att tolka på olika sätt. Det ekonomiska biståndet har minskat kraftigt sedan 1997. Moderaternas första år vid makten 2006 var det ekonomiska bidraget 9,2 miljarder kronor för hela landet. Den summan ligger inte i närheten av rekordnivåerna på 90-talet då Socialdemokraterna hade makten.
Som högst var biståndet 1997 när det betalades ut 14,4 miljarder kronor. Åren därpå sjönk det med några miljarder varje år. Först 2001 hade biståndet gått under 10 miljarder kronor där det har legat fram till förra året då det steg igen till 11,1 miljarder kronor.
Man får gå tillbaka till 1999 för att hitta ett år då utgiften för bidragen var högre.

Slutsats: Höjt stöd i kristider
Det ekonomiska biståndet har alltid ökat i kristider. Det är det som är stödets funktion. Under krisen på 90-talet skenade kostnaderna för försörjningsstödet. Kurvan för biståndet har legat på en stabil nivå hela 2000-talet med variationer på några miljarder.
Under krisdrabbade 2009 skedde en ökning, men nya prognoser från första kvartalet 2010 tyder på att uppgången i bidrag håller på att mattas av.
En stor grupp av de nya bidragstagarna är ungdomar som inte tidigare varit ute på arbetsmarkanden. Den höga arbetslösheten till följd av krisen är en avgörande orsak till det.

Oppositionens åsikt, som flera kommuner delar, är att de nya och hårdare sjukförsäkringsreglerna kommer att spela en stor roll i det ökade bidragstagandet och göra ökningen ännu större.
Mona Sahlin får godkänt i Aftonbladets Lögndetektor.
Hon har rätt i att det ekonomiska biståndet har höjts i 90 procent av landets kommuner.
Ändå ligger den nuvarande regeringens utgifter för försörjningsstödet i den dalande kurvan efter Socialdemokraternas toppnoteringar sex år i rad på 90-talet. Källa

[epost72]

Sedan september 2006 har sysselsättningen enligt SCB sjunkit med två procentenheter. Dessutom har arbetslösheten ökat med 114 200personer – trots att man har hunnit medbåde en högkonjunktur, en lågkonjunktur och en begynnande vändning. Värst av allt är sannolikt det faktum att “utanförskapet” – enligt moderaternas egen... definition från valrörelsen 2006 – har ökat med 70000 personer.

[piniki]

När ska folk komma till insikt om vad som funkade förr inte gör så längre, men man kunde lita till mer primitiva marknader att expandera och skapa tillväxt? Idag har vi en så komplex ekonomi, att vi på allvar mpste börja tänka på vad våra strukturer skapar, och vilket som befrämjar vad i vilken riktning. Jag tror att, om en regering tillämpar enligt ekomomiskvetenskapliga mått mätt felaktiga linjer, så räcker det inte idag med att en mandatperiod bara är fyra år, som förut. En regering behöver längre tid på sig för att tillrättalägga sakers växande struktur. En förlängning av mandatperioden skulle också öka en regerings incitament för långsiktighet, vilket är just vad vi behöver. Det är idag meningslöst för en regering att tänka 10 är framåt, vilket man till och med gjorde på 1800-talet. Infrastruktursatsningar, alltså en av de få nödvändigheter som är svårt att på den privata marknaden att initiera, lider av att konkurrensen bara handlar om de nästkommande fyra åren. Sossarna eftersatte tågväsendet under hela 90-talet som resultat av detta. Det blir på så sätt en sorts metapolitik som genomförs ofrivilligt av vilken regering vi än har. Den döda handen styr. Jag tycker, att om vi bara kan få på plats rättssäkrare maktbalansmekanismer, såsom utnämningspolitiken, så bör det vara fullt motiverat med en 10-årsperiod i ett så redan stabilt land som Sverige. Alternativt kan perioden öka med ett år per val över sex val för att det inte ska bli för stor obalans mellan partiernas relation till Herr Staat

Detta är dock av förståeliga skäl mycket mer tvivelaktigt, då ryssland inte kan gottskriva sig den rätts- och politiska stabilitet vi åtnjuter

[BomBama]

När ska folk komma till insikt om vad som funkade förr inte gör så längre, men man kunde lita till mer primitiva marknader att expandera och skapa tillväxt? Idag har vi en så komplex ekonomi, att vi på allvar mpste börja tänka på vad våra strukturer skapar, och vilket som befrämjar vad i vilken riktning. Jag tror att, om en regering tillämpar enligt ekomomiskvetenskapliga mått mätt felaktiga linjer, så räcker det inte idag med att en mandatperiod bara är fyra år, som förut. En regering behöver längre tid på sig för att tillrättalägga sakers växande struktur. En förlängning av mandatperioden skulle också öka en regerings incitament för långsiktighet, vilket är just vad vi behöver. Det är idag meningslöst för en regering att tänka 10 är framåt, vilket man till och med gjorde på 1800-talet. Infrastruktursatsningar, alltså en av de få nödvändigheter som är svårt att på den privata marknaden att initiera, lider av att konkurrensen bara handlar om de nästkommande fyra åren. Sossarna eftersatte tågväsendet under hela 90-talet som resultat av detta. Det blir på så sätt en sorts metapolitik som genomförs ofrivilligt av vilken regering vi än har. Den döda handen styr. Jag tycker, att om vi bara kan få på plats rättssäkrare maktbalansmekanismer, såsom utnämningspolitiken, så bör det vara fullt motiverat med en 10-årsperiod i ett så redan stabilt land som Sverige. Alternativt kan perioden öka med ett år per val över sex val för att det inte ska bli för stor obalans mellan partiernas relation till Herr Staat

Detta är dock av förståeliga skäl mycket mer tvivelaktigt, då ryssland inte kan gottskriva sig den rätts- och politiska stabilitet vi åtnjuter

Jag håller inte med dig, du får inte glömma att staten är till för att tjäna folket, och
en förlängd mandatperiod skulle med all säkerhet förslappa regeringens vilja att göra
så bra ifrån sig som möjligt, redan nu ser vi brutna vallöften, politisk kohandel osv.
En statsministerpost är (och ska vara) ett krävande jobb, som få klarar av att
utstå mycket längre än 4 år.